År 1130 byggdes en stadsvall runt Lund som skulle försvara från angrepp och attacker utifrån och skydda staden, men den användes aldrig riktigt för att skydda staden mot främmande angrepp, istället användes den för att dra in tull, eftersom man behövde betala när man skulle ta in varor i staden. Det gick inte att ta med varor utan att betala eftersom det endast fanns fyra ingångar och alla var bevakade utav vakter. Vallen kunde såklart inte skydda Lund mot inre katastrofer, det vill säga sjukdomar eller bränder. Det uppstod ruskiga bränder fyra gånger: 1172, 1234, 1263 och 1287. Lund var lätt antänt eftersom de flesta husen i staden var gjort på antingen lera eller trä, vilket gjorde att huset lätt började brinna för att sedan sprida sig till nästa hus och så vidare.

 

Lund är omringad och var försvarad av en vall/mur som kallas Högevall. Det fanns endast 4 ingångar in, Södertull, Norrtull, Västertull och Östertull. Dessa ingångar är nu oftast vägriktningar och även namn på olika busstationer. I första början var vallen runt lund 2,5 meter hög, 10–12 meter bred och ungefär 3 700 meter lång. Vallgraven var naturligt vattenfylld, det menas att när graven grävdes fylldes den inte av med vatten utav byggarna utan den fylldes utav vatten som redan fanns i marken, markporer.

 

Endast 400 meter av stadsvallen finns fortfarande och den är inte alls lika hög och bred längre. Den resterande biten av vallen ligger börjar vid högevallsbadet, går igenom stadsparken och slutar vid mejeriet. Det finns idag skyltar där portarna in i staden låg, där går att läsa lite om de olika portarna.

 

Karta över lund 1866 Public Domain

https://www.concordia.se/sv/i-lund/lunds-historia.aspx

http://www.jonnyochannchristine.se/turistinformation/lund/sevardheter/stadsvallen/